Guldkalven som sprack

Ekonomi har aldrig varit min starka sida. Under mitt liv har Sverige genomgått flera ekonomiskakriser. Vi är nu mitt uppe i ännu en.
Det var med blandade känslor jag började läsa första sidan i Björn Elmbrants bok "Dansen kring guldkalven", från 2005. I baksides texten står det att den handlar om drömmar som gick i kras.

Björn Elmbrant är journalist och har jobbat som politisk reporter på P1.Erhöll stora journalistpriset år 2000. Han hamnade i blåsväder 2007, då han fick sparken från P1 då det uppmärksammats att han även skrev för den vänsterinriktade tidskriften Arena. Vilket ledningen för P1 ej fann kompatibelt med att vara granskande politiskjournalist.
Elmbrant har tidigare granskat begreppet "kapitalism", i boken "Hyperkapitalismen". där han med hjälp av Marx och Poppler samt paralleller till den samtida ekonomiska debatten.

I den här boken granskar Elmbrant den stora IT-bubblans uppgång och fall. Han inleder med att skildra en av de unga män som var med vid starten av koncernen "Spray". Redan där anger Elmbrant tonen i boken. Genomgående i hela boken känns det som Elmbrant ser på det han beskriver från ovan. Tidvis får man känslan av att författaren känner sig lite förmer gentemot de unga människor, oftast unga män som han citerar och skildrar. Denna stil gör att jag som läsare har svårt att se texten som en oberoende rapport om det som skedde kring millenieskiftet. Istället är det lätt att få känslan av att inte riktigt allt redovisas.
Jag finner att jag ofta bläddrar bak till fotnoterna för att se från vilken källa citat och beskrivningar kommer.
Det Elmbrant förlorar på denna lite förnumstiga attityd är äktheten. Istället borde han ha skildrat hur livet faktiskt såg ut för dessa människor. Flera inte ens fyllda tjugo, som plötsligt befann sig i centrum för både medier och politiker. Många var uppväxta i spåren efter 80-talets kris och nu plötsligt fanns det pengar i överflöd. Samtidigt blev Stockholm en mer metropolitisk stad. Restaurang och klubbutbudet ökade. Nya livsstilsbutiker öppnade. Nu känns han mer som en avundsjuk gubbe, som inte fick vara med.
Tidvis i boken blir det lite för mycket namn. Det är svårt att följa tråden då det i varje stycke dyker upp nya personer. Andra delar av boken saknas det nästan helt namngivna personer bakom citaten. Detta gör ju att texten känns mindre journalistiskt trovärdig och istället mer som fiktion.
Boken kretsar inte bara kring den rena IT-rörelsen utan också kring turerna krin utförsäljnigen av Telia-aktierna.
Även dåvarande finansminstern Erik Åsbrinks förehavanden granskas.
Boken knyts ihop med att läsaren återigen för träffa den unge "Spray" mannen som skildrades inledningsvis. Han lämnade IT -världen innan bubblan sprack. Luffade runt i Europa med sitt punkband ett tag, för att sedan återvända till Sverige. Nu etablerad familjefar som arbetar som tågvärd och tjänar 18500 kronor i månaden. Ett klassikt textuppbyggnadsknep. Att sluta där man började.

Jag hade hoppats på att få lära mig mer om hur bubblan kom till och varför den sprack. Tyvärr nådde jag inte dit. Kanske hade jag för lite kunskap innan eller så försvann detta i skildrandet av personerna bakom. För som finansmannen Mats Qviberg har skrivit om boken "Underhållande och medryckande ... Obligatorisk läsning för alla fondkommissionärer - alla som handlar med aktier borde läsa den här boken". Kankse är det där den egentliga målgruppen befinner sig.

Journalistikens spelregler

Oj, vilken svår uppgift.

Har precis lyssnat igenom radioprogrammet. Det första jag reflekterar över efter att ha hört programmet är att man inte diskuterar att pojkarna är minderåriga. Även detta borde utgöra ett dilemma. Fokus i programmet hamnar istället helt på pojkarnas och då framförallt den ene pojkens religions utövning. En anna konflikt borde ju var att man tidigt publicerade den mördade mannens sexuella läggning.

Efter att ha lyssnat på programmet läser jag igenom "Spelreglerför press, radio och tv".Riktlinjer för hur man i journalistyrket skall verka och agera.

Några punkter funderar jag extra över bland annat.


2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer."
-Är man säker på att det är den misstänkte pojken som skrivit bloggen?

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
-Det är ju precis det här som diskussionen i programmet handlar om. Vad är av allmänintresse? Egentligen kan man väl säga att allt är av allmänintresse. Det finns alltid någon som är intresserad av att veta. Då återstår det att respektera den berörda personens integritet. Vilket jag ändå tycker att man skall göra så långt som möjligt. Framförallt då som i detta fall, den berörda personen är gripen. Polisutredningen har ju redan startat. och innan dom är den misstänkte att betrakta som oskyldig. Vilket också poängteras i spelreglerna. (14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.)

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
-Detta är ju också ämnet för diskussion. Har det betydelse? Är det missaktande? Framtiden kan ju komma på att visa att det faktiskt har betydelse. men det vet vi ju inte ännu. Missaktande, det är svårt att veta. Är det så att pojken skrivit bloggen och är religöst aktiv. Ja, då är det ju en del av honom. Även om det kanske initialt är av samma intresse som om han spelar fotboll.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
-Publicerar man utdrag ur bloggen kan ju pojken lätt identifieras via t ex Google. Och man har ju redan tagit ställning till att inte publicera namnet, vad jag har förstått.

Även om spelreglerna bara är riktlinjer, så tror jag att det i yrkeskåren är viktiga att beakta och föra en diskussion kring. Jag kan inte svar på vilken tidning som gjorde rätt i att publicera vad. Ännu är jag inte inne i tanken att det är jag som skall föra ut verkligheten och sanningen. Har svårt att identifiera mig i den rollen. Det viktiga tror jag är att man inför publikation av dessa typer av information stannar upp och tänker till. och att man även diskuterar detta på redaktionen. Risken finns annars att det går inflation i detta med att publicera "känslig"fakta om personer som figurerar i medier.

Det finns ju nu ett aktuellt exempel på att personer¨går att identifiera med lite information. Och då tänker jag på de berörda ungdomarna i Bjästaskolan.

Som tidigare sagt, mycket svår fråga. och jag har absolutinga svar utan bara funderingar.