Guldkalven som sprack

Ekonomi har aldrig varit min starka sida. Under mitt liv har Sverige genomgått flera ekonomiskakriser. Vi är nu mitt uppe i ännu en.
Det var med blandade känslor jag började läsa första sidan i Björn Elmbrants bok "Dansen kring guldkalven", från 2005. I baksides texten står det att den handlar om drömmar som gick i kras.

Björn Elmbrant är journalist och har jobbat som politisk reporter på P1.Erhöll stora journalistpriset år 2000. Han hamnade i blåsväder 2007, då han fick sparken från P1 då det uppmärksammats att han även skrev för den vänsterinriktade tidskriften Arena. Vilket ledningen för P1 ej fann kompatibelt med att vara granskande politiskjournalist.
Elmbrant har tidigare granskat begreppet "kapitalism", i boken "Hyperkapitalismen". där han med hjälp av Marx och Poppler samt paralleller till den samtida ekonomiska debatten.

I den här boken granskar Elmbrant den stora IT-bubblans uppgång och fall. Han inleder med att skildra en av de unga män som var med vid starten av koncernen "Spray". Redan där anger Elmbrant tonen i boken. Genomgående i hela boken känns det som Elmbrant ser på det han beskriver från ovan. Tidvis får man känslan av att författaren känner sig lite förmer gentemot de unga människor, oftast unga män som han citerar och skildrar. Denna stil gör att jag som läsare har svårt att se texten som en oberoende rapport om det som skedde kring millenieskiftet. Istället är det lätt att få känslan av att inte riktigt allt redovisas.
Jag finner att jag ofta bläddrar bak till fotnoterna för att se från vilken källa citat och beskrivningar kommer.
Det Elmbrant förlorar på denna lite förnumstiga attityd är äktheten. Istället borde han ha skildrat hur livet faktiskt såg ut för dessa människor. Flera inte ens fyllda tjugo, som plötsligt befann sig i centrum för både medier och politiker. Många var uppväxta i spåren efter 80-talets kris och nu plötsligt fanns det pengar i överflöd. Samtidigt blev Stockholm en mer metropolitisk stad. Restaurang och klubbutbudet ökade. Nya livsstilsbutiker öppnade. Nu känns han mer som en avundsjuk gubbe, som inte fick vara med.
Tidvis i boken blir det lite för mycket namn. Det är svårt att följa tråden då det i varje stycke dyker upp nya personer. Andra delar av boken saknas det nästan helt namngivna personer bakom citaten. Detta gör ju att texten känns mindre journalistiskt trovärdig och istället mer som fiktion.
Boken kretsar inte bara kring den rena IT-rörelsen utan också kring turerna krin utförsäljnigen av Telia-aktierna.
Även dåvarande finansminstern Erik Åsbrinks förehavanden granskas.
Boken knyts ihop med att läsaren återigen för träffa den unge "Spray" mannen som skildrades inledningsvis. Han lämnade IT -världen innan bubblan sprack. Luffade runt i Europa med sitt punkband ett tag, för att sedan återvända till Sverige. Nu etablerad familjefar som arbetar som tågvärd och tjänar 18500 kronor i månaden. Ett klassikt textuppbyggnadsknep. Att sluta där man började.

Jag hade hoppats på att få lära mig mer om hur bubblan kom till och varför den sprack. Tyvärr nådde jag inte dit. Kanske hade jag för lite kunskap innan eller så försvann detta i skildrandet av personerna bakom. För som finansmannen Mats Qviberg har skrivit om boken "Underhållande och medryckande ... Obligatorisk läsning för alla fondkommissionärer - alla som handlar med aktier borde läsa den här boken". Kankse är det där den egentliga målgruppen befinner sig.