tisdag 4 maj 2010
Blog D Kampanjjournalistik
Kampanjjournalistik
Skall våra till viss del statligt finanserade medier bedriva en opartisk journalistik? Skall journalisten/ chefredaktören redan på förhand bestämt vad som är gott resp ont, sant resp falskt?
Man kan lätt tro att detta är en ny företeelse i och med de senaste årens uppmärksammade kampanjer bl a Dawit Isaak, Lars Danielsson (i samband med tsunami-katastrofen), Dr Dahlqvist m fl.
Men är det inte så att många av våra stora tidningar för länge sedan valt en angrepps punkt, då fleratalet tidningar förr var om inte partipolitiskt bundna så åtminstone blockorienterade. Aftonbladet beskriver ju sällan på sina ledarsidor Reinfeldt som den store frälsaren.
Men det är just på ledar-, debatt och insändarsidorna denna typ av okritisk journalistik har sin plats. Dessa sidor skall användas för att bilda opinion, lyfta fram det som redaktion och läsare brinner för.
Inne i tidningen tycker inte jag att det hör hemma. Som läsare vill jag känna att alla sidor av myntet lyfts fram då jag läser en nyhet eller ett längre reportage. Först efter det kan jag bilda mig en egen uppfattning.
Idag får man från media redan färdiga uppfattningar. Som läsare behöver jag inte anta ett eget förhållningssätt, eller snarare; Jag får inte möjlighet att anta ett eget förhållningssätt. I detta finns en risk att folk helt enkelt slutar bry sig, då man inte aktivt tvingas tänka på sin omvärld. Det finns ju andra som gör det åt en.
Om sedan tidningar och andra medier väljer att ha kampanjjournalistik på sina ledarsidor eller debattsidor så är det helt i sin ordning. Här framförs ju ett budskap som är undertecknat av en eller flera personer, som personligen kan stå till svars för sin åsikt. Här kan kampanjjournalistik kanske göra nytta.
Självklart är det viktigt att fall som Dawit Isaaks uppmärksammas. Men vilka andra sitter fängslade i andra länder i världen utan rättegång. Tystnaden är också ett ställningstagande. Som läsare kan det lätt bli så att man vaggas in i att medier informerar om allt. Och kanske blir summan av kardemumman att man tror att det bara är Isaak som sitter fängslad?
Kampanjjournalistik fyller sin funktion. Men det är som med allt annat. Var sak har sin tid. Var sak har sin plats!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Maria,
SvaraRaderaMen du tycker ju som jag! ;-) När jag läser ditt inlägg blir jag glad att du ser att människor slutar tänka själva när tidningarna gör det åt dem. Fast när jag är på mitt riktigt cyniska humör så tror jag att människor som inte vill tänka själva alltid kommer att hitta någon annas världsbild att sno. Fast det är klart att pressen ändå bör rapportera sakligt. Jag tänker att det kanske finns en skillnad på att ta ställning och "riktig" kampanjjournalistik? Att det senare är mer oreflekterat och ytkcande utan den sakliga delen? Hmmm. Intressant.
/Sophie Gentz
Ungefär samma resonemang som jag förde i mitt inlägg. Jag kan dock tycka att kampanjjournalistik kan ha sin plats inne i tidningens artikeldel också. Gränsen är ju hårfin mellan att uttalat kampanja och att skriva artiklar om ett ämne med en halvdold kampanjvinkel. Sen tror jag inte att läsarna i allmänhet är så dumma att de tror att de beskrivna fallen är de enda som pågår runtom i världen. /Tomas Wiklund
SvaraRaderaHej Maria! Jag håller med dig om att jag som läsare vill känna att alla sidor av myntet lyfts fram. En åsikt kan jag bilda själv. Tyvärr verkar inte tidningarna tro att vi är kapabla av att göra just detta. Tidningarna är idag fulla av debattartiklar, kampanjjournalism och ledare där allting framställs från en persons synpunkt. Jag börjar faktiskt tröttna lite på det. Helst skulle jag se att alla tidningar drog ned på allt sådant och bara hade det på de första två sidorna eller något sådant. Två sidor som alla tydligt kan se innehåller enskilda personers synpunkter. Som det är nu så finns sådana texter utspridda lite här och var, och i längden är det kanske till och med skadligt i och med att många slutar skaffa sig en egen åsikt, och blandar ihop åsikter med fakta.
SvaraRaderaLinda Eriksson